inte som förr.
Exakt så här känner jag nu, och har gjort det i ca två månader.
Jag känner mig som en ungdoms garderob, som en gång var full.
En garderob som någon tog av, och sedan fyllde på när det behövdes.
Jag kunde ge både glädje och besvikelse,
men så fanns det alltid någonting som gottgjorde saken.
Jag hade alltid någonting att ge, även om det inte var vad du önskat dig,
eller förväntat dig så fanns det någonting som gjorde dig någorlunda nöjd.
men nu känner jag mig helt tom.
som om allt hopp om att det skulle kunna bli bra igen bara har försvunnit.
som om det bara finns en känsla kvar i mig... ÅNGEST!
Jag känner mig som en ungdoms garderob, som en gång var full.
En garderob som någon tog av, och sedan fyllde på när det behövdes.
Jag kunde ge både glädje och besvikelse,
men så fanns det alltid någonting som gottgjorde saken.
Jag hade alltid någonting att ge, även om det inte var vad du önskat dig,
eller förväntat dig så fanns det någonting som gjorde dig någorlunda nöjd.
men nu känner jag mig helt tom.
som om allt hopp om att det skulle kunna bli bra igen bara har försvunnit.
som om det bara finns en känsla kvar i mig... ÅNGEST!
Kommentarer
Trackback
