Jag har känt natalie palovaara så länge jag kan minnas, hon har alltid varit min bästa vän. från att hon föddes till att jag var nio år så var vi med varandra Nästan jämt. Sen flyttade jag till Gävle och då tappade vi kontakten nästan helt. Vi tog upp vår kontakt igen när jag var typ 14. tänk er... FEM ÅR!? och ändå var det ganska lätt att prata med henne om vad som helst. sen dess har vi hållit kontakten relativt bra med varandra. och nu när jag flyttade till sandviken har vi träffats mer och mer... sen jag skaffade lägenheten så har hon bott hos mig ( skulle man kunna säga ) hon har ju absolut varit mer hos mig än sina föräldrar om man säger så. Och jag brukar tycka att det är skönt att vara själv, men har ändå trivts med att ha henne här. Det har varit så jävla skönt att veta att någon verkligen finns där för en. Alltid somnat av att någon pratar med en och alltid vaknat med att hon har ropat på mig för att jag har massa larm på :)  

Och idag satt hon i min säng, började gråta och skrek : MEN GUUUUUD, KAN INTE FATTA ATT DET ÄR SANT !!! Och jag fick världens panik och förstod inte vad hon menade !? trodde någonting hemskt hade hänt. Men så sa hon ... JAG HAR FÅTT JOBBET I CYPERN ! Och jag blev SJUKT glad för hennes skull, och samtidigt ledsen för att jag tänkte .... Hur fan ska jag klara mig utan henne. Men sen struntade jag i det och bara uppskattade hela situationen..

Hon ringde senare och sa att hon skulle åka på fredag... och då började jag gråta... som fan! Fan vad jag kommer att sakna henne. Alla våra söndagar tillsammans, när vi brukade kolla på BIFGBROTHER, iofs är det slut nu, men vi skulle säkert kunna hitta någonting annat att kolla på... Vad ska jag nu hitta på dom dagarna. Och alla gånger jag har det jobbigt, vem ska jag då prata med !? Iofs har jag älskade Jenniefer och alla dom andra, men det är ändå en annan grej att prata med Natalie !?

Men jag har iaf bestämt mig för att komma till henne Någongång under sommaren :)   Är ändå glad för hennes skull... PYSSPYSSPYSS